En sväng hem
Då kom vi äntligen iväg hem!!
Vi har tidigare försökt åka hem och då hade jag lite ångest över själva känslan att komma hem utan att ha barn.. Men nu när det känns närmare hemkonst än tidigare känns det bättre och helt plötsligt insåg jag att vi nästan börjar få lite bråttom att hinna åka hem.
Då vi kommer hamna på familjevården är vi mera fast här och personalen kanske inte har samma möjlighet att hjälpa till med en matning.
Bråttom har vi så klart inte då allt går att lösa i efterhand, men drömsenariot är att den dagen vi kommer hem är allt fixat och vi behöver inte åka iväg med barnen och inhandla massa saker..
Hemma monterade Peppe ihop vagnen..kan bara säga att han har ingenjörsutbildning en och jag har ingenjörögonen haha..
Jag ställde i ordning ett litet skötbord med tillbehör som jag fått av min underbara vänn som vet att vi inte hunnit fixa.
en helt enormt startkit fick vi:)
Vi pratade med grannarna som trodde vi varit utomlands, folk var ute och grillade och hade lördagshäng. Andra grannar berättade att de haft inbrott. Nu gav vi bort nyckeln så de kan hjälpa oss med blommorna och posten och mina stackars föräldrar slipper fara...
Vi hade köpt två små vaggor som vi sa att de kunde ha första tiden, nu när vi kom hem och såg vaggorna fick vi oss ett gott skratt. De såg enorma ut och idagens läge får det platts minst 5 prematur barn i dem.
Det var en ny bensinmack och det var en skog av blommor och växtligheter utanför.På tillbakavägen köpe vi Thaimat med oss i hammarby sjöstad.
-ja tänk det finns en värld utanför sjukhuset som vi sen ska leva i. Var något vi sa och som är svårt att inse när det trotts allt är så långt kvar här.
Nu måste vi börja prioritera att fixa saker byta till sommardäck fixa trasiga vindrutetorkare mm.Besök får vi prioritera några få per vecka under den här perioden.
Bilderna är på den "enorma vaggan" och startkit från min finaste vänn.
